tisdag 30 december 2014

Arbetsmarknadens dolda slaveri

För två tusen år sedan föll Romarriket, det är flera hundra år sedan trälskapet avskaffades i Sverige och för hundrafemtio år sedan förlorade sydstaterna det amerikanska inbördeskriget. Det är därför lätt att tro att slaveriets epok är förbi, att det inte var mer än en fotnot i historien.  Men slaveriet lever kvar, även i vårat eget land, genom kapitalismen och arbetsmarknaden.

Arbetsmarknaden är den styrande klassens viktigaste verktyg för att upprätthålla det moderna slaveriet. Det är den för att den gör relationerna till produktionen abstrakta, den höljer dem i dunkel. Där tidigare herrar gick till torget och valde ut sina slavar går nutidens herrar till jobbmässor, arbetsförmedlingen och bemanningsföretag. Tidigare slavar kunde inte välja sina herrar, en frihet som vi officiellt har. Men det valet skänker oss ingen reell frihet, ty vi är ändå inte fria att välja att inte slava för kapitalet, för kapitalisterna - vår tids slavherrar. Hade vi varit fria så hade vi haft möjligheten att inte delta i utsugningen. När den förra erans slavar försökte välja sin frihet blev de med vapen i hand nedjagade, lemlästade och dödade. När vi försöker välja vår frihet blir vi socialt stigmatiserade, utkastade från samhällets skyddsnät och vi svälter. Resultatet är densamma, vi har ingen riktig frihet.

"Men," ropar en del, "vi tjänar ju på att arbeta, vi får ju lön". Visst får vi en lön, men precis som innan så får vi inte erhålla det vi producerar. Vi är utan inflytande över vår situation i den produktiva processen. Tidigare slavar jobbade dubbelt, både för att producera nog för sig själva och sedan ännu mer för att försörja sina herrar. Även vi producerar nog för att försörja oss själva, och mer därtill. Den del vi får i lön är det värde som vi ska klara oss på. Men vi producerar ännu mer. Produktion som är till för att våra herrar, kapitalisterna, ska kunna ta ut profit. Även det värdet har vi producerat. Och likt tidigare slavar så sker här en utsugning av arbetskraften. Väldigt tydligt blir detta i snabbmatsbranschen där anställda kan tillaga och sälja för mer på en timme än vad de får i lön på en hel dag.

Löneslaveriet är måhända en för herrarna ännu effektivare form av slaveri. Eftersom en slav är herrens egendom så har den ett högre värde än en löneslav, som kan sparkas, bytas ut eller med hot om avsked kuvas. I stunder av ekonomisk nedgång kan kapitalisterna utan bekymmer avskeda stora delar av arbetskraften, för att i stunder av ekonomisk välgång återanställa. Allt detta utan att en enda tanke läggs till arbetarens välmående. En liten gnutta av autonomi ges till arbetarna, något som är bevisat höjer produktiviteten, medan vinsten av den ökade produktiviteten tas ut i form av vinst och den reella autonomin är minimal.

Ett slaveri är det, och ett väl döljt sådant. Men alla trolleritrick går att genomskåda och även illusionen om lönearbetets och arbetsmarknadens friheter krossas förvånansvärt enkelt. Det räcker med den mening nog alla arbetslösa en gång hört. Vi ska stå till arbetsmarknadens förfogande. En enda mening, så blottas avsikterna med arbetsmarknaden. Vi ska rätta in oss i ledet på torget. Låta herrarna välja ut sina slavar.

Tidigare former av slaveri tog slut på två sätt. Det ena var en övergång till ett annat sätt att organisera produktionen. Den övergången skedde endast när ett nytt system kunde tjäna herrarna bättre. En sådan övergång kommer inte att ske, ty herrarna tjänar inte på en övergång till socialism, på att vi alla är våra egna herrar. Nej vi måste vända oss till det andra alternativet. En befrielsekamp ledda av slavarna själva. En kamp som leder till att arbete sker på arbetarnas villkor. En kamp som leder till att maskiner befriar människor från arbete, inte konkurrerar mot dem. En kamp som leder till att vi arbetar för att själva ha ett hederligt leverne och inte för att försörja våra herrars överflöd och dekadens.

För att det skall ske så krävs det att vi organiserar oss. För det krävs att vi ser samhället för vad det egentligen är, ett samhälle där ett fåtal lever på den stora massans arbete. För det krävs en bred folklig kamp för socialism. För ska vi göra slut på slaveriet i vårt land, så får vi slita makten ur borgarnas hand.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar